Hur kunde sprängda byar leda till utveckling?

Ända sedan stenåldern hade bönderna bott i byar. Utanför byarna låg deras åkerjordar som var uppdelade i många fält där varje bonde hade sin del. 
Efterhand som folkmängden växte och arvskiften genomfördes blev åkerjorden ännu mera uppdelad vilket i sin tur ledde till att vissa byar kunde ha flera tusen åkerfält och en ensam bonde kunde äga små åkerlappar på uppåt en femtio olika ställen. 

Kåsta by i västra Vingåker socken före laga skifte

Somliga av dessa små tegar kunde vara så små att man kunde samla skörden i förklädet. Dessutom var vissa så små att man inte kunde vända med häst och vagn utan att komma in på grannens fält. Det var även oerhört tidsödande när man skulle plöja, så och skörda och för det mesta var man även tvungen att rätta sig efter sina grannar när arbetet skulle utföras, vilket bestämdes på bystämmorna. 

I Sverige och i många länder bestämde då staten att varje bondes jord om möjligt skulle föras ihop till ett enda stycke. 

Kåsta by i västra Vingåker socken efter laga skifte

Målsättningen var att varje gård skulle ligga i närheten av ägorna som skulle vara sammanhängande. 
När skifte skulle verkställas i en by sändes en lantmätare dit för att mäta upp böndernas jord och fördela den. Det var svårt att göra alla till lags och många som inte förstod sitt eget bästa ville inte veta av något skifte. Ibland sägs det att bönderna var så uppretade på lantmätarna att dessa var tvungna att bära pistol för att skydda sig. Det gick sakta framåt trots allt motstånd och efter att bönderna fått sina ägor samlade i ett eller ett par stycken flyttade de sina hus till sina nya ägor. 

Skiftet fick en stor betydelse för jordbrukets och samhällets utveckling. När också bönderna kunde sköta sin jord oberoende av varandra blev de också mera intresserade av att förbättra och utöka den genom nyodling. Eftersom de hade sina marker samlade på en plats valde många att flytta till sin mark istället för att bo i byn, på så sätt "sprängdes" byarna.

De nya större markerna var effektivare och gav mycket mat, då folk slapp svälta och överlevde sjukdomar blev landsbygden överbefolkad. Människor flyttade då från landet in till stan och blev arbetare i Industrin, en viktig förutsättning för industriella revolutionen.